Oftast har jag accepterat att jag har mina diagnoser.De är en liten bit av mig som jag fått lära mig att leva med.
Men ibland gör det väldigt ont.Det är min Bipolära sjukdom som så mycket, väldigt mycket rädsla som kan tränga in mig och uppta min själ vissa dagar.
Har varit i det svarta hålet en stund. Åtgärder med medicin och använt mig av många strategier.Speciellt kallbad.Denna vecka som har varit har jag badat fyra gånger.Allt detta har hjälpt mig och ännu mera saker som fått mig att må bättre.
Känslan av att varit i det svartaste hål och sen ganska plötsligt så vänder det.
Då kommer katastroftanken.
-Nej jag håller på att bli manisk.Så hittar jag på symptom, fast de inte riktigt finns.
Det gör mig lessen.Att jag ska behöva vara rädd för att bli glad och när det plötsligt blivit lättare att andas.
Men så här kan min inre bipolära match se ut.
Kanske kan säga att det oftast är en onödig rädsla att bära.
Men med mina gamla erfarenheter så blir det oerhört viktigt att ta det väldigt försiktigt när humörväxlingar sker så plötsligt.
Jag andas in söndagen och försöker ta det lugnt och tar idag lite djupare andetag och omfamnar mig själv.Det blir bra.