Tänker,att jag ibland går så starkt in i något som händer.För mig ett problem.Det är som att bara jag finns till och det som rör sig i mitt huvud.
Blir totalt självcentrerad.Har lärt mig nu att det är på det viset och försöker att lyfta blicken.
Är ju bara en liten prick, om jag tänker hur många människor vi är på denna jord.
Och tanken är svindlande när det går upp för mig att vi alla har så mycket inombords.
Vi brottas alla med olika saker.
Det är så lätt att grotta ned sig i sitt eget istället för att mer bry sig om andra.
Tänker att den där meningen-vad gör det om 100 år är himla bra.
Saker går över,vi glömmer.
Vi lär oss av det vi är med om,tillslut kan svåra erfarenheter formas till något bra.
Tankar från balkongen en morgon i juni❤❤❤