Ibland har jag alldeles för mycket saker runt mig. Springer hit och dit och kanske gör jag för mycket som egentligen inte är så sunt
Men varje dag stannar jag upp-ger tid till en stunds eftertanke och reflektion
Sitter här i min gråa soffa med en kopp kaffe,med musik och tänt ljus,Det är mörkt ute och höstens regn smattrar mot mitt fönster
Är förundrad över livet och dess stigar
Möten med människor och känslor i mig
Glädjen som ofta bor i mig,men i vissa stunder känner jag mer smärta
Smärta av att inte få allt som jag vill fungera.Att jag ännu inte löst en del av mina problem
Saknaden av människor jag inte längre träffar
Ångesten som ibland kan vara svår att hantera
Då rädslan flyttar in i mig att jag än en gång skall bli sjuk
Räddningen är då att jag har människor i mitt liv som jag kan luta mig mot en stund
Som ger hopp och ger mig min tro på mig tillbaka
Jag är förundrad att det finns så många människor som bär på så mycket kärlek och visdom
Att vi ger och får
Tillsammans blir vi ju så mycket starkare
Tacksam för det