Jag är glad att jag klarat mig,att jag trots så mycket svårt som ibland skett,kommit fram.
Det hade jag inte gjort ensam.
Jag fick gåvan att be om hjälp.
Berätta om mina svåra stunder.
Få någon att lyssna,hjälpa till att sortera mina tankar och känslor.
Mött så många öppna varma famnar som omfamnat mig.
Tror vi behöver varann,bolla jobbigt å kul.Få lite distans.
Vården har hela tiden funnits,kyrkans pastorer,präster och andra därifrån.
Mina kolleger,chefer,lärare,familj,släkt och vänner.
Så många som ställt upp för mig.
Har någon inte haft tid eller vart trött på mig,så har det alltid funnits någon annan som funnits där.
Jag vet att i samtal kan mycket öppnats,i en spegling från någon annan kan nya tankar födas.
Har förstått att självömkan inte är så bra,så ibland har tufft motstånd från den andre sätt fart på mig.
Jag är så otroligt tacksam över allt stöd,lyssnande och fina ord.
Stor kärlek från mig????????????