Ibland vissa perioder tar jag i lite för hårt.sen när jag ligger där pladask i sängen tror jag bara att jag är på väg in i ett maniskt skov
Inte denna gången heller.Jag vilar och försöker tänka att det är naturoligt att vara trött.Att andra också är det.
Idag har jag jobbat på mitt gamla jobb och det kändes så bra.Det var som att tiden mellan maj och när jag slutade tills idag stått still.
Kan sakna den gamla trygga tiden där dagarna var liknande.
Det är ett litet kämpande att ha som det är nu,fast jag ofta trivs som det är.
Förändringar känns och är en riktig utmaning.Jag fortsätter på min stig och försöker att känna tillit att allt är precis som det skall vara.
Att mitt vägval leder mig framåt dit jag skall vara????