Åren går…Länge sen jag var så sjuk så jag behövde läggas in för mani.
Trots att tiden gått långt så tar jag inget för givet.
Men jag är inte rädd längre…
Jag vet att det sakta går att resa sig igen eller till och med ibland snabbt.
Upplevelserna från sjukhusvistelserna minns jag ganska klart.
Kommer ihåg mina tankar som jag bar.
Vad som gjorde ont,vad som hjälpte mig.Fina ord och ibland dumma.
Ett fint minne jag har från när jag var 30 år och låg inne,väldigt uppvarvad var jag denna tid.Hade svårt att sova trots lugnande medecin.
Då var det en natt skötare,han kom in på mitt rum,de gånger han jobbade natten.Han hade med sig sin gittar och spelade och sjöng tills jag somnade.
Så fint☺