Det var hemskt och fruktansvärt att insjukna i både Psykos och mani.
Fast det fanns något lite bra i det åckså.
Det röjde upp inombords,sprängde alla mina gränser.
Fick luft till sådant ont som suttit fast i min själ och kropp.
Rösten och medvetenheten blev större och jag slapp ha den där molande värken inom mig.
Förr hade jag svårt att formulera mig.
I manins andetag flöt orden fritt.
Efter skoven i depressionen hetta visste jag att jag bar på en styrka inombords.
Orkade kämpa och leta fram styrkan i ett friskt andetag.
Livet har förändrats.
Jag är inte glad för alla mina svåra erfarenheter men samtidigt förstår jag att dem gör så att jag kan leva det liv som jag lever idag.
Att mina erfarenheter inte bara shälpt mig utan även hjälpt mig och gjort mig starkare.
