Idag vaknar jag till en skön känsla.
Till tacksamhet och hopp.
Det gör jag inte varje morgon.Absolut inte.
Men idag är en sådan morgon,då jag skuttar upp för sängen och kokar kaffe till mig och min kära.
Skulle städa i helgen,men det gick inte.Ibland känner jag sådant motstånd.Jag går sakta som en snigel och att bara lyfta ut dammsugarn från städskåpet kan ta 3 dagar.Vika tvätten som ligger i en hög på sängen kan växa innan den tas hand om.
Det är bättre än förr,men ibland är jag väldigt seg.
Särskilt om det blir för stort och städprojektet växt sig alldeles för stort.
Då gäller det att tänka myrmetoden,inte titta på hela berget utan ta en liten sak i taget och bara börja.
Vissa stunder sätter jag en äggklocka på 20 min.Tänker att under tiden skall jag vara igång oj vilken kraft det blir.
Igår kväll fick jag ett städryck utan klocka,och det var så skönt att somna efter det och ännu mer härligt att vakna idag,när jag till slut hade fått ändan ur vagnen å faktiskt fixat en hel del.
Motstånd är inte alltid lätt,oförmågan att starta.
Men det var mycket värre förr och jag är glad att det blir bättre.
Målet är att städa grundligt en gr i veckan och jag tror att jag så småningom kommer dit☺