Jag är uppväxt med Devisen Leva låt Leva.
Min far tyckte inte att man skulle bry sig vad andra gjorde i sina liv,utan mer koncentrera sig på sitt.
Vi satt inte runt köksbordet och pratade skit om andra.
Varför gör den si och så.Hur kunde den säga si och så.Hur hade den råd och köpa den bilen?
Hur kunde den personen sluta sitt jobb.
Det var inget sådant prat och det är jag glad för.
Vad jag väljer att göra i mitt liv har jag själv ansvar för.
Det finns viktigare saker att prata om och lägga krut på.
Jag lever mitt liv,så kan andra välja hur de lever sitt.
Denna devis lever kvar i mig.
Självklart skall man bry sig,hjälpa till om någon mår dåligt.Men inte tycka massa i smyg inför andra.
Är vi oroliga för någon pratar vi med den som personen gäller och inte med andra.
Ibland är jag rädd att folk pratar skit om mig,det kan verkligen hämma mig.
Jag tror att jag är en sådan person som det är lätt att prata om.
För jag är mig själv rakt upp och ned,det kan nog skrämma en del.
Vissa dagar tycker jag det är jobbigt.Men försöker att tänka att om folk pratar mycket om andra,så har de nog inte ett sådant intressant liv
Det kan trösta mig litegrann,så jag fortsätter att vara avklädd med mina masker och bjuda på mig själv☺