Fick min diagnos när jag var 22 år.Det blev många vänder in och ut på sjukhus.7 vänder på låsta avdelningar.
För 4 år sedan när jag började föreläsa om min resa.Då var jag i en sago bubbla.Det var då och nu.Jag påstod att jag var glad och tacksam för allt som hade hänt mig.det hade ju format mig till den jag var då.
Jag håller inte med mig själv längre.
Vissa upplevelser som jag utsatts för var inte fina och gulliga,hade gärna sluppit dem.
Självklart förstår jag att allt precis alla upplevelser ger en erfarenheter och vi blir formade.
Inser att jag har min sjukdom som jag får ta hand om varje dag.Det är inte bara att äta min medecin noggrant.Levnadssättet är viktigt.
Är en person med ibland mycket energi och många bollar i luften med många uttrycksbehov.
Jag behöver att stanna upp och bromsa.
Vissa stunder måste jag snabbt dra i handbromsen.
Behöver många samtal,bolla alla mina intryck och tankar,behöver stilla mig.
Blir stark med er andra,ensam skulle jag inte vara någonting.
Tack för att ni finns????????????