Livet är spännande just nu.Det kommer nya saker till mig.Har ingen aning om morgondagen,bara en del.
Får nya erfarenheter…
Ibland är jag orolig,för att jag inte har allt inplanerat,men det verkar lösa sig.
Tänker ibland på min resa som jag gjort.vissa minnen får mig att pusta och nästan bli andfådd.Hur orkade jag?
De värsta minnena jag har var inte från galenskap,psykos eller mani.
Nej det som var mest tungt att bära var depressionens svarta andetag.När tankarna var så ngativa och att simma i djupaste leriga gyttjan.Det var värst.När jag inte hade några goda tankar om mig själv och då jag inte trodde någon tyckte om mig.Det var allra värst.
Vissa dagar är jag fortfarande som depressiv,men jag kan lättare ta mig upp över kanterna och se lite ljus.
Är tacksam för de dagar när jag är glad och omfamnar livet.De flesta dagar är så.