Från början när jag blev inlagd,visste jag inte vem någon var.Jag trodde jag var någon annan.
De som var främlingar,trodde jag att jag kände.
En skötare såg ut som min gamla magister jag hade haft i mellanstadiet,han fick heta Krister.
En kvinnlig skötare liknade charlotte som sjungit så fint på mina lpskivor.så glad att hon var där.En gammal man som åckså var patient blev min farbror Erik,han var så snäll,han gav mig tröst när mina besökare gick hem.
Det var ett himla liv på denna avdelning.
Satt mest i rökrummet.Det var som att jag var på fyllan.Min chef och mor hade kommit med vackra färgpennor och härliga målarfärger.satt och blossade på mina marlboro light samtidigt som jag målade.
Fanns inte så mycket gränser på denna plats denna tid.Vi patienter härjade runt,jag var nog värst.
Sprutade vatten ofta,och hoppade in i duschen flera gr per dag.
En manlig patient ägde en synt.vi sjöng och han spelade i dagrummet.Det var aldrig lugnt.En kvinna som ofta var ganska tyst kunde sjunga opera ibland.Då fylldes hela salen med ljuv musik.
Det var många som kom och hälsade på och jag fick tillsammans med besökare eller skötare göra små promenader.
Ibland låg jag i en hög av ångest.Vissa dagar skrattade jag mycket och showade.
Psykiatikern sa med lugn stämma,det går snart över.
Jag trodde det skulle vara en stor fest.Bad pappa köpa prinsesstårtor.En kväll kom han med två tårtkartonger.Vi alla åt och smaskade sen spelade jag gittarr och sjöng alla sånger.
Hade fått en gittar av min far.
Vilken tid det var.Jag sprängde alla gränser inom det som fanns kvar.Släppte på mina spärrar och ut forsade jag…