Minns seglar lägren på koviken.Varje morgon på lägret,gick jag upp när de andra fortfarande sov och tog ett morgondopp i mälaren.
Jag minns att jag såg ut över Hässelby strand,kikade på de röda höghusen och tänkte-Tänk att bo där,så nära vattnet.
Det gick några år och sen bodde jag just där och såg ut över Kovikens brygga.
Såg när samborna var ute och seglade.
Vi möter människor plötsligt.Som vi inte visste vi någonsin skulle möta.
Vi möter den stora kärleken.
Byter bana i livet.
Saker dyker upp som vi kanske inte alls trodde.
Du har långt hår och plötsligt är det kort.Iband är du tjock och en annan dag smal.
En dag kan sjukdomen ta över vissa dagar är vi starka som få.
Att leva en dag i taget och ta vara på det som är just nu,kan vara svårt men tror att vi mår bättre då.
Inte hela tiden jaga efter det som är bättre och större eller minsta vikten på vågen.
Vara nöjd med det lilla,försöka göra något åt det som riktigt besvärar och försöka läka det som behövs.
Släppa allt jagande på onödiga ting och blicka över allt det fina som redan finns????????????
Kram!