Som barn var jag ofta rädd.
Rädd att slå mig
Rädd för spöken
Att sova borta
Att ingen skulle tycka om mig
Att dö.
Vissa rädslor försvann under resans gång
Ibland i nuläget är jag åckså rädd.tycker inte om att sova ensam.Rädd för att gå själv ute sent på kvällen.Fortfarande rädd för stt göra illa mig,tycker inte om smärta.
Men ofta känner jag mig trygg.Är aldrig längre rädd för att möta nya människor,eller att bli utanför.
Är inte heller längre rädd för att dö,då jag tror det blir ljust omkring mig den stund.Tror jag får möta mina nära som tidigare gått bort.Att det blir en fin stund.
Jag är inte rädd för hösten,trots att inte allt är klart vad jag skall göra.Känner tillit och är lugn.
Jag kan verkligen vara rädd för att nära till mig skall dö.Hur jag skall klara saknaden och förlusten.vet inte hur jag kommer att reagera.Det är i de stunderna som jag kan bli rädd för att bli sjuk.Om jag tappar kontrollen av smärta.
Rädslor kan vara jobbigt men en del av livet.vissa rädslor är bra att möta istället för att undvika.att utsätta sig och prova,fast man gör det på darrande ben.Det stärker oss
Må gott????