Ibland frågar jag mig själv,varför jag är så öppen och delar med mig av mina ibland jätte svåra erfarenheter.
Vissa stunder svider det lite grann när jag skrivit ett blogginlägg eller nämnt något extra känsligt under en föreläsning.
Det är inte för att jag vart för gränslös för mig själv,mer en tanke nej nu tycker de att jag e knasig som delar med sig om det.
Det där vad andra tycker.
Jag har skatter som jag döljer,det innersta som jag kämpar med just nu.
Varför skriver jag?
Det är ett uttrycksbehov som jag mår bra av,som rensar systemet inom mig.
Jag vill rucka på fördomar
Jag vill öppna upp och visa att det inte är farligt att prata om psykisk sjukdom
Vill hjälpa till att få bort skammen,som vi kan ha, vi med erfarenheter av psykisk sjukdom
Vill berätta hur det kan se ut,när livet svänger.
Vill berätta,att fast man kan vara väldigt skör,så behöver det inte betyda att man är svag,utan som oftast besitter en riktig styrka
Kram????????????