Minns i tonåren,när vi smög förbi å kikade in på Beckis.vi tyckte det var spännande och läskigt.
Där kom jag att själv läggas in år 91
Jag fick en amniningspsykos,några v efter att min älskade son kommit till världen.
Jag tyckte det var jag och en massa galningar.Kan fortfarande se synen och atmosfären hur det var denna tid.
Skrik,gråt och trasiga kläder,någon med läppstift över hela ansiktet.viskande,gråt och hysterriskt skratt
Parken var vacker med alla dessa färgglada blommor
Men det var en tjock dimma över hela sjukhuset.ångest som skrik in till mitt hjärta.
Först var jag på en låst avdelning.Det satt en skötare vid min sida av sängen.
Jag fick formulera ord som var kaos inuti mig.
Fick träffa mitt älskade barn nästan varje dag.Jag bar en sådan skam att jag blivit sjuk.jag sköng från min sångskatt och höll han i min famn,grät floder när han och hans far åkte hem.
Jag älskade han så mycket.
Det här är länge sen,men ibland kommer minnen upp.
Glad att idag är idag och att jag läkt många djupa sår????????????